About the song

Ingemar’s father Herbert Olsson was a Baptist pastor. When his son also decided to study theology, he did so at Uppsala University and at the Swedish Baptist Union’s own college at the same time. The union’s paper was called Veckoposten. The lyric is an ironic comment on the religious establishment, and the music is another example of Ingemar’s untraditional harmonies. Janne plays wah-wah guitar and Clabbe helps out on backing vocals.

En gång i veckan kommer den
som en kär och trogen vän
till många religiösa hem
och meddelar den rätta sanningen
Veckoposten

Den kostar sitt samfund mycket klöver
men dom tror att vi behöver
ha en tidning som vårt sinne söver
och hindrar oss till andra samfund att gå över
Veckoposten

Veckoposten fyller en mission
Den håller oss kvar i den rätta tron
Har man inte Veckoposten
Blir man kanske lurad utav Hemmets Vän

Spaltmeter efter spaltmeter
upptas av stora pang-nyheter
Nu vet vi snart vad alla heter
av vårt samfunds alla små profeter
Veckoposten

Veckoposten fyller en mission …

Man kan slå sej för sin panna
men den har kommit för att stanna
Den är den enda rätta, sanna
fast det finns en tio - tjugo likadana
som Veckoposten