Ett steg till

Mina vänner, vad vore jag utan er
Jag känner det mer och mer
Allting förändras år för år, tiden går
Men såna som ni består
Jag är glad att jag känner er

Mina vänner, det bästa som livet ger
Det hänger ihop med er
Ensam i världen ville jag aldrig va’
Inte en enda dag
Jag är glad att jag känner er

När jag är på väg att tappa taget
Kör omkull eller ramlar överbord
Då hjälper ingenting över huvud taget
Utom att ni finns och ger mej mod

Mina vänner, vad vore jag utan er …

Och när jag tror att jag själv är bäst i världen
Satsar allt jag har på mitt eget liv
Då kommer ni och förändrar atmosfären
Skrattar högt och ger mej perspektiv

Mina vänner, vad vore jag utan er …

Mina vänner, det bästa som livet ger …

När jag låg i vaggan, tänkte jag som så:
“Här kan ingen stanna, jag ska lära mej att gå”
Nu tar jag ett steg till
Jag tar ett steg till
Ingen återvändo
Jag tar ett steg till

2+2=4, 2+3=5
Gick igenom skolan sen och vände och gick hem
Nu tar jag ett steg till
Jag tar ett steg till
Ingen återvändo
Jag tar ett steg till

Mycket ska man höra innan örona ramlar av
Mycket ska man fråga innan frågorna får ett svar
Mycket ska man göra för att vara den man vill va'

Ung och kär och galen, våren -67
Långa heta kyssar blev familj med barn och fru
Nu tar jag ett steg till
Jag tar ett steg till
Ingen återvändo
Jag tar ett steg till

Mycket ska man höra innan örona ramlar av
Mycket ska man fråga innan frågorna får ett svar
Mycket ska man göra för att vara den man vill va'

Snart är livet över, så är det med det
Vad som sen ska hända, det blir spännande att se
Då tar jag ett steg till
Jag tar ett steg till
Ingen återvändo
Jag tar ett steg till

Älskade människa, kom nära mej
Låt mej förstå att jag får vara nära dej
Jag är så liten i min stora ensamhet
Allting som händer - håll mina händer

Älskade människa, kom håll mej hårt
Att vara liten här i världen är så svårt
när hela obegripligheten tränger på
Mer än jag klarar, om ingen svarar

Låt mej få spegla mej i ljuset av dej
Jag hör ditt eko här i djupet av mej
Vi är förenade i en och samma värld
Mitt i det hela - kom låt oss dela

Älskade människa, kom ge mej ro
Låt mej få dela det du äger av en tro
Och när du känner samma vilsenhet som jag
Kom låt oss gråta åt samma gåta

Låt mej få spegla mej i ljuset av dej
Jag hör ditt eko här i djupet av mej
Vi är förenade i en och samma värld
Mitt i det hela - kom låt oss dela

Älskade människa : om sanningen
Låt oss berätta den historien igen
Lyssna och se hur samma mönster går igen
Genom det hela
Kom låt oss dela

Låt mej få spegla mej i ljuset av dej
Jag hör ditt eko här i djupet av mej
Vi är förenade i en och samma värld
Mitt i det hela - kom låt oss dela

Mina hjältar har dött, men sångerna lever
Mina hjältar har dött, men lever ändå
När John Lennon sköts ihjäl
blev det mörker i min själ
Men en som dom hängde opp på ett kors ger mej hopp

Mina hjältar har dött, men sångerna lever
Mina hjältar har dött, men lever ändå
När dom sköt Martin Luther King
begrep jag ingenting
Men en som dom hängde opp på ett kors ger mej hopp

Ja, jag vet jag nästan tappar modet om en sång dör ut
Ja, jag vet - vill väldigt gärna tro det -
Sången i sej själv kan aldrig ta slut

Mina hjältar har dött, men sångerna lever
Mina hjältar har dött, men lever ändå
Elvis Presley sa adjö, och jag ville nästan dö
Men en som dom hängde opp på ett kors ger mej hopp

Ja, jag vet jag nästan tappar modet om en sång dör ut
Ja, jag vet - vill väldigt gärna tro det -
Sången i sej själv kan aldrig ta slut

Mina hjältar har dött, men sångerna lever
Mina hjältar har dött, men lever ändå
Mahatma Gandhi ville fred. Ändå sköts han ned
Men en som dom hängde opp på ett kors ger mej hopp

Kom och gå en mil i mina mockasiner
Innan du bedömer vem jag är
Våga lämna dina vanliga rutiner
Se med mina ögon det du ser

Kom och gå en mil i mina mockasiner
Vandra mina vägar för en dag
Medan regnet öser eller solen skiner
Sedan kan du säga “sån är jag”

När du mötte mej för allra första gången
Hade du en färdig bild av vem jag var
Efter halva första versen utav sången
Kunde du berätta hur refrängen var

Dina vänner hade sagt dej vad dom trodde
Och det svalde du med både hull och hår
Fastän ingen av dom visste var jag bodde
Och mycket mindre hur jag innerst inne mår

Kom och gå en mil i mina mockasiner …

När du känner mina steg i dina fötter
Alla groparna och hindren i mitt liv
När du anar lite mer av mina rötter
Kan du aldrig mer va’ kall och objektiv

Du ska veta, att ifall du bara lyssnar
Är det ekot av din egen röst du hör
Inte förrän allra sista tonen tystnar
Kan du veta vem jag är och hur jag mår

Kom och gå en mil i mina mockasiner
Innan du bedömer vem jag är
Våga lämna dina vanliga rutiner
Se med mina ögon det du ser

Kom och gå en mil i mina mockasiner
Vandra mina vägar för en dag
Medan regnet öser eller solen skiner
Sedan kan du säga “sån är jag”

Långt innan morfars farfar lärde sej gå
Hade han fått en grund att bygga på
Morfars farfars mamma torkade gonvrån
i tacksamhet till livet för en son
Utan att förklara, utan att förstå
kände dom gemenskap ändå

Vi lever på en glob, en underbar värld
Vi lever på en glob, med skör atmosfär
Vårt hem i rymden, gröna kontinenter, blåa oceaner
O o o o oh
Vi lever på en glob, en älskad planet
Vi lever på en glob, den bästa vi vet
Vårt hem i rymden under solen lever vi på globen
O o o o oh

Nu är det dags för oss som lever idag
att finna varandra i det hem som vi har
Som ett ljus i mörkret växte världen fram
Varelser i vatten och på land
Ur samma sorts materia, allihop är släkt
och kräver samma ömhet och respekt

Vi lever på en glob …

Om allting vore annorlunda
och målat i en annan färg
Skulle ingen gå omkring och undra
vad man lever för i Sundbyberg
Men nu är våra ramar givna
Och tycker vi att dom är små
eller möjligen för överdrivna
får vi ta dom som dom är ändå

Livet har vi fått, som en gåva i vår hand
Givet kort och gott - det går an

Visst drömmer jag om Barcelona
och tänker väl på Taj Mahal
men är ändå inte alls förvånad
om jag når så där till Hudiksvall
En tanke flyger lätt som vinden
i drömmen om Jerusalem
Men sen biter jag mej själv i kinden
och är kvar i Sundbyberg igen

Livet har vi fått …

Det börja’ lite’ lugnt och stilla
En snickare från Nasaret
- gudomligheten i det lilla
så vi möjligen kan hitta rätt
Obeskrivligt stora under,
som känns igenom ben och märg
Dom har också sina givna stunder
till och med i lilla Sundbyberg

Livet har vi fått …

Det är så mycket som du och jag behöver hjälp med
För att leva dag för dag är det så mycket som vi behöver hjälp med
Du och jag behöver hjälp med

Ett litet barn som lär sej gå behöver hjälp med
att se och lära och förstå, behöver hjälp med
Du och jag behöver hjälp med

Du kanske säger att du reder dej
Behöver inte hjälp med nå’t
Ingenting som du har förstått att du behöver hjälp med

Mat och kläder, det är nå’t som vi behöver hjälp med
Av djur och växter får vi det som vi behöver hjälp med
Du och jag behöver hjälp med

Jesus själv for till himmelen, men han lämna’ nånting kvar:
Helig Ande, som varenda en behöver hjälp med

Varje kvinna och varenda man behöver hjälp med
att dela kärleken med varann, behöver hjälp med
Du och jag behöver hjälp med

Livet bara gick sin gilla gång, ingen visste vad det var som hände
Bara att det var nånting på gång och det verkar vara utan ände
Ut ur mina dunkla drömmar och mål formades ett innehåll
Det som bara varit en symbol fick en helt annan roll

Då stod det där i svart på vitt:
“Här är jag och här är vägen vi ska gå.
Ditt liv är inte bara ditt”
Och jag kände att det här det tror jag på
Ja, jag måste gå (det måste gå)

Solen gick ur moln, du tog min hand och jag kände vad det här betydde
Många gamla lögner som försvann med skuggorna när dagen grydde
Vandrar i ett ljus som ingen kan nå, söker än och finner svar
Mycket får jag aldrig reda på, men jag vet vad jag har

Då stod det där i svart på vitt …

Svart på vitt - det var alldeles uppenbart
Svart på vitt - det var inget att tveka på
Efter natt kom en dag och min väg är klar
Ja det tror jag på och jag måste gå (det måste gå)

Vart är vi på väg, jag anar och tror, mera än jag gjorde då
När jag inte visste nånting om vilken väg jag skulle gå

Då stod det där i svart på vitt …

Svart på vitt …

Man tittar på livet som går förbi
Har ett jobb, som man helst ville strunta i
Ens innersta drömmar blir aldrig av
Går runt i en massa krav

Är det så det är att va’ vuxen
Och det är det jag tror
Då är jag hellre liten
Och struntar i att va’ stor

Att bocka och buga och säga tack
och stressa sej själv till en hjärtattack
Och säga att allting är gott och väl
Men springa ifrån sej själv

Är det så det är att va’ vuxen …

Parkera sin bil vid en trottoar
En större och bättre än grannen har
Försöka betala för kärleken
och ändå inte hitta den

Är det så det är att va’ vuxen …

Att säga att himlen är för dom små
och inget för stora att tänka på
och leva sitt liv på en öde ö
och lägga sej ner och dö

Är det så det är att va’ vuxen …

Låt ditt ljus lysa i mörkret, så vi ser vart vi ska gå
Låt din tro visa oss vägen mot det mål som vi vill nå
Låt ditt ljus lysa i mörkret, låt ditt hopp leda oss fram
När vi går framåt i natten, då behöver vi varann

I en vilsen värld som vi lever i
Full av hopplöshet, och det känns
Det finns ingenting, som betyder mer
Än en gnista hopp som tänds

Låt ditt ljus lysa i mörkret…

Många människor äger ingenting
Varken hus och hem, eller mat
Du som kämpar för en förändring
Världen väntar desperat

Låt ditt ljus lysa i mörkret…