En liten bit i taget

Jag tror att människor är gjorda för varann
Mår inte bra på egen hand
Redan från allra första början var det två
Och jag tror det måste vara så
Inte bara därför att bara två kan göra fler
Även om det stämmer är det nå’t mer
Typiskt för en människa är att vara mer än en
Unga liksom gamla, kvinnor som män

I relationerna blir människan komplett
Där kan hon komma till sin rätt
Men ändå verkar det som om vår moderna värld
Inte tar hänsyn till det här
Papper och maskiner är vad vi tvingas umgås med
Kaffeautomater, lönebesked
Typisk för en människa är att både ge och få
Varför ska det göras så onödigt svårt

Den sanna mänskligheten
På just den här planeten
Är det en dröm, som aldrig nånsin kan bli sann?
Om alla ville välja
Att våga va’ sej själva
Nog skulle vi väl kunna nå varann

Den sanna människan är ingen utopi
Han gick på samma jord som vi
Han var för alla och i honom är vi ett
Vi hör ihop på många sätt
Varför då förtvivla, när vi kan börja om på nytt
När en ny morgon redan har grytt
Typiskt för en människa är att livet är ett val
Där behöver ingen stå neutral

Välkommen ner på jorden
Du är gjord för att leva här
Har du inte fått mer än nog än
Av din egen privata värld?
Du kan få lämna dina luftslott
Som bara är en illusion
Du är helt enkelt genomskådad
Du kan få byta position
Vara dej själv igen

Du slipper att vara stjärna
Sväva ensam i det blå
Om du vill det än så gärna
Där blir du aldrig nöjd ändå
Det finns en plats där du hör hemma
Där du får vara den du är
Du är helt enkelt genomskådad
Men lika välkommen för det
Välkommen hem igen

Välkommen hem till dej själv igen
Där du hör hemma
Samtidigt kan ingen tvinga dej
Du får bestämma

Rollerna du har spelat
Hur tror du dom har slagit ut?
En som vet vad du har velat
Är den som dömer dej till slut
Du är avslöjad, men benådad
Du kan få glömma alla krav
Du är helt enkelt genomskådad
Får väldigt gärna slappna av
Vara dej själv igen

Välkommen ut ur maskeringen
Utan att skämmas
Välkommen ur isoleringen
Äntligen hemma
Samtidigt kan ingen tvinga dej
Du får bestämma
Välkommen hem till dej själv igen
Där du hör hemma

Som för var och en känns det ibland
Ganska så ensamt
Men jag känner igen många problem
Vi har gemensamt

Här är jag, lita på mej, när du är svag
Låt mej få stödja dej
För en vacker dag, då är det jag
Som säkert behöver dej

Glöm stoltheten nu, jag liksom du
Den har vi haft nog av
För vad kan jag ge utan att se
Vad du har behov av

Jag är där om du ber mej
Så fort som det går
Alla behöver någon att lita på
Kanske jag har bekymmer som du förstår
Alla behöver någon att lita på

Här är jag, lita på mej, när du är svag
Låt mej få stödja dej
För en vacker dag, då är det jag
Som säkert behöver dej

Jag är där om du ber mej
Så fort som det går
Alla behöver någon att lita på
Kanske jag har bekymmer som du förstår
Alla behöver någon att lita på

Om nånting du bär djupt inom dej
Helt tynger ner dej
Då vill jag va’ där, bära mein del
Bara du ber mej

Vila dina trötta fötter
Vandringen har varit lång
Luta dej tillbaks i halmen
Somna till din egen sång

Glöm din oro för i morgon
Låt i morgon bära den
Ladan står där hela natten
Ger dej skydd mot köld och regn

Vila dina trötta fötter …

Du är gammal, rocken sliten
Folk behandlar dej som dom vill
Men du är älskad, mitt i skiten
Himmelriket hör dej till

Vila dina trötta fötter …

Fastän jag äger ingenting
Äger jag ändå allting
Och när jag tittar mej omkring
Ser jag att jag är rik

Jag har nånting att skratta åt
Jag har nånting att le åt
Kan nästan inte fatta nå’t
Det bästa det har jag fått

Jag är rik, jag har Dej
Himmelrik tack vare Dej
Jag är rik här och nu
Himmelriket är Du

Du ger mej nå’t att kämpa för
Du ger mej nå’t att stå för
Och om jag lever eller dör
Tillhör jag ändå Dej

Dej kan man alltid lita på
Dej kan man alltid tro på
Till Dej är det aldrig långt att gå
Dej kan man alltid nå

Jag är rik, jag har Dej
Himmelrik tack vare Dej
Jag är rik här och nu
Himmelriket är Du

Liv är mer än överflöd
Har jag bara dagligt bröd
Bör jag vara mer än nöjd
När jag har Dej

Livet, när det är som bäst
Är en enda glädjefest
Du betyder allra mest
Allting för mej

Jag läste i en gammal bok
För länge sen gick allt på tok
Jag läste: ”Noa, bygg en båt
Snart blir det regn, då blir du våt”
Men hur ska vi bära oss åt

//: Jag hoppas vi kan bygga en värld
Där var och en är människovärd ://

Jag tog och läste lite mer
Sida upp och sida ner
Det stod: ”Den fattige är rik
Den ene är den andre lik”
Bror och syster
här är hammare och spik

Jag hoppas vi kan bygga en värld …

Allihopa, kom bygg tillsammans
Jag har en längtan
Jag har en tro
Hopp om en värld
där vi kan bo
Grunden är lagd
Nu kan vi få bygga
Arbeta hårt
Växa starka och trygga
Du och jag, jag och du
Han och hon, vi och ni
Allihopa, kom bygg tillsammans
Alla tillsammans

Hoppas, bygga …

Jag hoppas vi kan bygga en värld …

Jag har legat i min säng och blundat
tänkt på när jag dör
Tänkt på andra och mej själv och undrat
vad vi lever för
Allt som jag har lagt ner min tid på
- vart har det tagit vägen
Alla ord jag har sagt
och allting som jag har gjort
Är det borta och finns inte mera?
Fick nån människa mod till att leva?
Det är hoppet som bär mej

Vissa människor kan göra mycket
andra bara finns
Vissa lyckas i sitt eget tycke
Vem är störst och minst?
Kanske allting som sker av kärlek
har ett värde som varar
Medan allt annat ytligt märkvärdigt bleknar bort
Ingen mänska har levat förgäves
som av kärlek har gjort vad som krävdes
Det är hoppet som bär mej

När en vacker dag mitt liv är över
och min tid är slut
finns det ingenting som jag behöver
som jag haft förut
Och ju mera den tanken slår mej
desto bättre förstår jag
att en gång har jag ingenting jag kan lita på
utom löftet jag fått utav en
som har dött, men har uppstått igen
Det är hoppet som bär mej

Tidigt söndag, morgonljus
Jag satt och läste i din bok
Och solen lyste in igenom fönstret

Sen gick jag till ett ställe
Där dom sa mej att du bodde
Dom tala’ mycket om dej
Men det mesta som dom gjorde
Tänk att det förstod jag knappt
Jag tog en liten papperslapp
Och gav den som kollekt
Jag skrev “Jag tror på dej”

Jag gick till diskussioner
Där man sa du existerar
Som ett slags begrepp
Men inte särskilt mycket mera
Dom trodde säkert inte jag förstod
Dom såg på mej och log
För allt jag kunde säga var
“Jag tror på dej”

Jag kom tillbaka till ditt hus
Tidigt söndag, morgonljus
En äldre man sa du var död
Men huset hade värde
Han suckade och sa till mej
Jag skulle aldrig finna dej
Sen sucka’ han igen och sa “Så är det”

Min mamma brukade klä på mej
Sen brukade hon gå med mej
Tidigt söndag morgon till ditt hus

Och solen lyste in igenom fönstret

Så mycket som man vill
Men inte klarar av
Man räcker inte till
Man har för stora krav
Det verkar va’ ett vanligt fel
För många gör sitt liv för tungt
Jag vet att jag för egen del
Borde ta det mera lugnt
Och ta en liten, liten
Liten bit i taget

Jag vet att det går fort
Att bara riva ner
Men bygga upp nå’t stort
Det kräver mycket mer
Men finns det liv, så finns det hopp
Därför kan man veta att:
Allting som lever växer opp
Men inte på en natt
Utan en liten, liten
Liten bit i taget

Det Gud vill bygga opp
Och göra världen hel
Det liknar mest en kropp
Där du får va’ en del
Kanhända delen du har fått
Känns alldeles för ordinär
Men det som då betyder nå’t
Det är om du är trogen där
Och tar en liten, liten
Liten bit i taget

Alltför många gånger har jag spelat mina sånger
Utan att ens räkna med en reaktion från dej
Tycker du att min musik har nån funktion att fylla?
Kvittar det dej lika om du hör den eller ej?

Nu vill jag veta vad du tycker, vad du tänker
Jag bara undrar, vill du tala om för mej
Om det jag säger, det jag spelar och sjunger
Har någon endaste betydelse för dej

Tycker du att sångerna är alltför inåtvända?
Lämnar dom ett frågetecken, eller inget alls?
Då har jag gjort bort mej, det får bara inte hända
Att jag spelar tango så du tror jag drar en vals

Nu vill jag veta …

Det som jag vill uppnå med att spela mina låtar
Är att du ska få ett visst förtroende för mej
I musiken ger jag dej en bit utav mitt inre
Därför vill jag också gärna lära känna dej

Nu vill jag veta …